Momo eller kampen om tiden - Michael Ende

 

 

En hjärtesaga

Analys av romanen MOMO eller kampen om tiden

 

Skriven av Michael Ende 

En roman som handlar om den lilla flicka MOMO som är föräldralös och bor i en Amfiteater. Hon äger ingenting men vännerna hon har förser henne med allt hon behöver. Staden de bor i förvandlas sakta från att vara en drömstad till en modern hektisk djungel när de grå herrarna besöker varje människa och stjäl deras tid för att själv leva. MOMO tar upp kampen mot och avslöjar dessa tid tjuvar.  

Hur tar man upp kampen om tiden?

Momo har en förmåga att locka fram fantasin i varje människa och det gör att barnen inte behöver de moderna leksakerna för att leka. Med sin tystnad förmår hon även vuxna att lösa sina egna problem. När de går till henne för att diskutera sina problem så kommer de själva lätt fram till en lösning utan att få en massa goda råd som egentligen aldrig är värda något. Hennes förmåga att bara lyssna är en sällsynt gåva och hon har förstått att vi fick två öron men bara en mun. Den inre känslan hos problembarnet leder rakt på hur problemet ska lösas. Det är en djupt filosofisk bok som egentligen handlar om att se och känna  med sitt hjärta och ju fortare man springer desto mer fjärmar man sig från sig själv.  

De grå herrarna som invaderar staden är den inre stressen i varje människa och jakten på pengar och mer tid. De säger att tid är pengar men Momo menar att tid är liv och liv bor i hjärtat. Tidstjuvarna är människans största fiende och gör oss kalla och känslolösa i hur vi ser på våra medmänniskor. I varje människa bor tiden vi förfogar över i hjärtat och det innebär att vi ger oss tid att umgås och ta vara på varandra. När tidstjuvarna gör intrång i ett människohjärta tar vi avstånd från allt vad omtanke handlar om. Vi blir ensamma och små autonoma individer som ständigt strävar efter mer tid att förfoga över och vi förstår inte att vi egentligen har all tid i världen bara vi hanterar den på rätt sätt.  Fyller vi tiden med innehåll och kvalitet så blir den mer värdefull än om den är fylld med kvantitet.  

Det enda som egentligen kan rädda mänskligheten är att vi plockar fram det inre barnet i oss för barnen har förmågan att fylla tiden med innehåll. Det effektivaste vapnet mot en tidstjuv är att känna med hjärtat och först då kan man eliminera honom och höra hans verkliga röst. Den röst som kommer från känslan och gör att vi är omtänksamma mot andra och oss själva. Hon säger "är det verkligen ingen som bryr sig om dig" och tidstjyven visar sitt rätta jag och avslöjar alla hemligheter. Omtanke kan och ger stor utdelning. 

Som barn har man förmåga till fantasi och den här flickan styrs av sin inre önskan, den leder aldrig fel. I sin kamp mot tidens tjuvar möter hon den inneboende vackra bilden av hur tiden uppstår och det är i sitt eget hjärta. Hon ser timblommorna växa fram och i samma ögonblick dö, för att födas på nytt till en ännu vackrare blomma. Nutid är vad jag känner den vackraste tid och att sträva efter, framtid eller dåtid ger inga vackra blommor. Antingen har de inte fötts eller så har de vissnat ner, det bästa är att agera i nutid och ta till vara den tiden. 

Jag tror att både tidstjuvarna och timblommorna finns inom varje människa och den stora konsten är att se det vackra i livet och inte tristessen som symboliseras av tidstjuvarna. När stressen får grepp om ens liv glömmer man att timblommorna finns på samma ställe, i hjärtat. Jag tror att det enda som behövs är att man stannar upp för att återigen kunna känna var timblommorna finns, i ens eget hjärta. 

Historien är mycket vackert skriven och ett har fantastiskt bildspråk som gör att man lätt rycks med. "Sedan sänkte sig blommolnet långsamt nedåt och blommorna föll som snöflingor över den stelnade världen. Och som snöflingor uppöstes de mjukt och stilla och blev osynliga igen och återvände till sin rätta plats i människornas hjärtan". Boken är även skriven i en tidsepok som kan vara både här och nu eller för flera hundra år sedan. Det är upp till läsaren att tidsbestämma för den passar när som.

15.2.07 10:09

bisher 0 Kommentar(e)     TrackBack-URL